Guldgrävarstaden

Snart är Hokitika avklarat. Här var tydligen inte så mycket att göra fick jag reda på när jag kom och pratade med informationskvinnorna. Man får säga att de hade helt rätt. Här är massa walks inom en 4 milsradie men det är lite långt att gå 2 mil sen göra en walk på 5 timmar och sen gå 2 mil igen. 

Jag har gått på stranden. Stranden här är "vild" med massa grenar och stockar. Tasmanska havet slår med stora vågor upp på den svarta sandstranden.

Ett besök på musseumet blev det också. Det var ganska mycket som alla andra musseum, mest tråkigt och ointressant. Men de hade ett bildspel om guldrushen som rådde här. Det var mycket intressant att se hur det gick till och vilka maskiner de kunde bygga för att få tag på guldet. Under guldrushen mellan 1865 0ch 1867 var där 108 skepp som gick på grund och 32 som förliste. Befolkningen låg på ca 30000 mot ca 3000 nu.

Jag såg en magisk solnedgång där Tasmanska havet och Hokitika floden möts. Himmlen lyste upp i alla regbågens färger!

Tack för Hokitika!

Hajhaj