Jonas i världen: april 2009

Tog som sagt taget fran singapore till malaysia, det var en upplevelse att sitta pa ett slott tag i 14 timmar. Hade dock sovplats sa jag satt inte sa mycket. Kom till stationen och tog en taxi till staden dar batarna gar ifran. En snabb bat tog mig till Perhentian island pa ca 30 min.

Val pa on ar det bara att njuta. Den ar helt fri fran motortrafik och stranderna stracker sig langa med finkornig sand och kristallklart vatten. Pa kvallarna dricker man beer rakt ner pa stranden dar det finns lite sma pubar overallt.

Stannar pa on nan dag till och sedan gar farden vidare mot Kuala Lumpur. Och sedan vidare mot thailand.

Pa aterseende

Hajhaj

Min lilla hydda till vänster

Paradis

Extremt avslappnat ställe

Bara några få stolar och parasoller

Soluppgång på Perhentian Island

Eftersom kommunikationerna på Lombok är lite begränsade så har det inte fungerat att uppdatera här. Men nu har jag återvänt till civilisationen i Singapore så här kommer en samanfattning av vad som hände i Indonesien.

Landade på Lombok i Indonesien den första april. Därifrån tog jag en taxi till Gerupuk där surfcampet ligger. Väl på campet så chilla vi mest på eftermiddagen, spelade lite fia med knuff innan det var mat.

Första riktiga dagen så började vi med att ta vars en bräda och ge oss ut i viken för att träna paddling. Kom snabbt fram till att det är fruktansvärt jobbigt att paddla och det är vad man gör ca 90 procent av tiden. Men efter ett par dagar har man kommit in i de och nu går det bra med paddlingen.

Vi har åkt ut med den lilla båten en eller två gånger per dag beroende på hur tidvattnet är. Där sitter vi i "safezone" och väntar på att en lärare ska bli ledig. Vi paddlar in till dom och väntar på en våg. När vågen väl kommer så gäller det att komma rätt på brädan och paddla. Lärarna hjälper oss att läsa av när det kommer en bra våg och knuffar på oss så vi kommer in i vågen.

Vi har hjälp av tre svenska och två indonesiska lärare.

Ska försöka beskriva hur det kan gå till när vi får hjälp av indoneserna för det är rätt roligt. De börjar med att vinka in en från safezone. Sedan sitter man där medans de spanar efter vågor och sjunger oftast lite. Plötsligt blir de allvarliga och då går det snabbt, då brukar det låta så här ungefär:
1. Ok, this one. Turn.
2. Waaaiiit
3. Ok, paddla paddla paddla (sägs i 190 km/h)

Sen är det bara hoppas på att man kommer upp på brädan.

Det har gått bättre och bättre för var dag och nu klarar vi åka på vågorna. I början låg man bara på magen och åkte med.

När vi inte surfar så chillar vi bara på balkongen, lirar lite kort eller fia. Vi har även hunnit med ett par volleybollmatcher mot lokalbefolkningen. En utflykt till två stora vattenfall har också hunnits med.

Jag lämnade surfcampet efter tre veckor för att klättra upp och se vulkanen Rinjani. Det var hård uppförsbacke från 600 till 2500 meter över havet. Vi pausa naturligtvis lite på vägen och guiden och bäraren lagade mat. Fantastiskt fin mat fick vi för att vara på 2500 meters höjd. När vi kom till sista viloplatsen innan vulkanen så slog vi upp tälten för det var där vi skulle övernatta. Vi fick middag och sedan bestämde jag och en norman oss för att gå upp och se vulkanen i solnedgången, och vilken tur att vi gjorde det för på morgonen dagen efter så täckte bergen all sol så då var det bara mörkt och tråkigt.

När vi kom ner till campet igen så var frukosten färdig. En toast med stekt ägg samt två bananpannkakor. Fint ska de va!
Efter frukosten så hade vi bara nerstigningen framför oss. Det tog cirka 3.5 timme att ta sig ner.

Åkte till Sengigi och sov en natt på ett hotell där innan jag åkte till flygplatsen för att flyga tillbaka till Singapore. Det blir två nätter i Singapore och sedan tåg till Malaysia.

Ett långt innlägg men det händer lite på 3 veckor. Nu ska jag förhoppningsvis kunna uppdatera lite oftare.

Hajhaj